Änglamoln

HjärtaHjärta

Allhelgonahelgen åkte Engla och jag till kyrkogården, för att "hämta in" allt vackert där. De många ljusen, förmedlar mycket kärlek och saknad och mörkret lyses upp sagolikt vackert av dem. I år var det fullmåne,  klart och vindstilla. Jag brukar alltid kommunicera lite med mina nära och kära, som inte finns kvar på jorden "hjärta-till-hjärta", eller snarare "själ-till-själ", när jag går där. Det gör mig lugn och harmonisk, men iår kände jag bara en stor sorgesam känsla Ledsen, som inte ville gå över. Månen lyste som en strålkastare över hela kyrkogården och bidrog till en sällsamt vacker inramning, men trots det kände jag mig ensam, liten och svartsynt. Så jag bad om ett tecken, som jag gör, när livet känns tungt och behöver en påminnelse om hur fint och värdefullt det faktiskt är. Jag sände en önskan, främst till Min Far, om att visa, att han på något sätt finns med, fastän han varit död i så många år. Vi tände ett ljus i Minneslunden, för de vi ville minnas och så skulle jag ta några kort, för att minnas kvällens skönhet. Jag har försökt många gånger, att fotografera den sällsamma ljusupplevelsen på kyrkogården, men ljusen blir mest bara små obetydliga prickar på kort. Så även iår. Då fick jag en tanke om, att försöka få den upplysta kyrkan i bakgrunden, för att ge perspektiv till fotot och gick upp till kyrkogårdsmuren. Där hade jag en bra vinkel och utsikt. Jag knäppte och kände något kärleksfullt svepa över mig. Kortet blev konstigt - jag hade kanske smuts på linsen Blinkar, men nej - inget var i vägen och kyrkan syntes inte ens! Vad var nu detta? Jag knäppte genast ett kort till - det var helt klart och jag tog ännu ett, för att vara på den säkra sidan. Det fanns inga moln, ingen rök från ngn eld, ingen bilmotor var igång i närheten, den nästan obefintliga bris som kunde anas, gick åt motsatt håll från de tända ljusen och det var för varmt för immig andedräkt. Det fanns helt enkelt ingen omgivande förklaring till det moln, jag fångat på bild. Engla och jag tog en promenad till, runt området och nu kände jag mig både ödmjuk och kärleksfull i sinnet. Vilken lycka! Det var en Fantastiskt Välsignad Kväll; en Själarnas Afton...och Engla...och Stjärnorna, - de bara log!! Ler HjärtaHjärtaHjärta

De tre kort jag tog, var alla från samma plats sekunderna efter varandra. Det första kortet i bildspelet, är taget strax innan från en annan plats, än de tre andra.

 

Taget några minuter innan...

Änglamolnet..!?

sekunderna efter...

...och ännu några sekunder senare...helt klart!

  • Änglamolnet!?

  • ...sekunderna efter...

  • ...och efter några till...