THIS WILL ALSO PASS - LJUSÅRET 2020

This will also pass - Ljusåret 2020

Storlek: ca 260 cm x 150 cm.

Material: 100 % ullgarn i svart + mörkgrått + olika gula nyanser.

Täcket är gjort utifrån solens upp- och nedgång under hela år 2020. Varje varv består av 288 maskor, (varav varje maska representerar 5 min.) och årets 366 dagar har blivit lika många varv + 2 varv mellan varje månad= 390 varv.  

Beräkningen av mönstret är gjord efter soltimmarna på våran breddgrad (Ljusdals kommun). Varje dag/varv har räknats ut, utifrån formeln X (de faktiska minuterna) / 10 x 2 för att på varje varv få tre grupper av maskor; 1 från midnatt till soluppgång, 2 från soluppgång till solnedgång, 3 från solnedgång till midnatt. Kanterna på täcket är alltså kl. 24 midnatt och täcket är virkat med svart, där solen inte är uppe och med gult under soltimmarna (även när solen inte syns). Mellan vårdagjämning och höstdagjämning, har samma varmgula nyans använts. Resten av soltiden har jag använt mig av växtfärgat garn i nyanser utifrån min subjektiva uppfattning om solens kvalitet ( på hösten uppfattar jag den som "stelare", vintertid väldigt blek o.s.v.). En vecka före och efter sommarsolståndet har jag virkat nattimmarna mörkgrå; här blir aldrig riktigt svart då.

"Hacket" eller förskjutningen mitt på täcket är sommartidens vara eller icke vara...det är faktiskt lite roligt att se konkretiserat vilken obalans den lämnar efter sig. 

Färgen mellan månaderna, som börjar med januari förståss, är ett försök att fånga markfärgen genom året. Lite gråsmutsigt/snövitt/tidiggrönska/sommarprakt o.s.v. Ett försök i alla fall 🤔. Täcket är virkat i två delar, där halvåret mellan juni och juli blivit lite mer markerad p.g.a. sammanvirkningen.

Hela täcket är virkat med halvstolpar. 

Kanten är tre varv av den vanliga mormorsrutan, men med stjärna i.s.f. kors i mitten (finns beskrivet under novemberdygden). Inalles 138 rutor. Har haft massor av funderingar kring den yttersta kanten, men låter den vila, tills jag klart ser hur den ska virkas....

 

Det jag vill förmedla med det här täcket, har jag svårt att begränsa till några rader. Allt vi ser som så viktigt i Livet, är så förgängligt. Både det som gör oss lyckliga och det som tynger ner vår tillvaro. 

"Det enda konstanta i tillvaron är förändring", har någon klok människa sagt och under 2020 har vi alla fått uppleva det.

TROTS DET har solen gått upp varje morgon och ner varje kväll, som vanligt. Solen, månen och stjärnorna bryr sig inte om almsjuka, sorkfeber, rävskabb eller coronavirus. Allt innevarande kommer att passera.

Att ta vara på de värdefulla ögonblicken i Livet och tacka för dem, visar sig ofta vara livsnödvändigt. Det är såå lätt att förvirra sinnena och missa det, som betyder mest.

Inte visste vi för något år sedan, att ett av naturens alla små virusvarelser skulle vända upp och ner på vårt invanda mänsklighetsbeteende. Lika lite som vi idag vet hur den natur vi tillhör, kommer att reagera på arten Homo Sapiens vanvård.

Med "This will also pass" i tankarna, behöver vi värna om allt vi älskar och uppskattar. Vi behöver ta vara på mänskliga möten och vara rädda om varandra och den natur, vi är så beoende av. Även om vi kan fara till Mars, blir det svårt att hitta ett hem lika bra som Jorden, om den försvinner. 😥 Och ibland vet vi inte hur mycket vi tycker om en människa, förrän hon är borta.

Att tacka för allt Gott i Livet och räkna alla Mirakler varje dag, små... som stora...är en gåva, som genererar stor inre rikedom.

Malena Ernman och Jerry Williams uttrycker det med sin sång i  Sharon Vaughn och Anders Hanssons fina:

Counting Miracles 

Inside out umbrellas
Any train that's running late
Can make me lose all patience with the human race
Absent-minded taxis leave me standing in the street
And I let the world come caving in
When I should just be

Counting miracles
One by one
Everywhere are signs
There are miracles
And they come
To open hearts and minds
I could spend all my waking hours
Counting miracles that fill my life

First snow of winter
On a young girl's blushing face
And the old folks that still touch and never act their age
A letter from a lost friend or a hand against my back
The tree that grows outside my door
A stranger's laugh

Counting miracles
One by one
Everywhere are signs
There are miracles
And they come
To open hearts and minds
I could spend all my waking hours
Counting miracles that fill my life

Counting miracles
One by one
Everywhere are signs
There are miracles
And they come
To open hearts and minds
I could spend all my waking hours
Counting miracles that fill my life

https://www.youtube.com/watch?v=707SUSvvmEU

 

 Det finns såå mycket att glädjas åt, alla de dagar då solen går upp på morgonen och ner på kvällen....❤

 

 

  • En bild tagen på midsommaraftonsnatten klockan 00.15...år 2020.